2 dagar över tiden.
När man har gått över tiden så vet man hur det känns, de är lite svårt att beskriva men ja försöker.
Man är så inställd på det där beräknade datumet, 30 Juli, 30 Juli, 30 Juli.
Det är uppskrivet i allas kalender, anslagstavlor, påminnelse i mobilen och alla pratar om det där beräknade datumet.
När det är dagen DET så är alla så spända och ringer smsar och frågar, hur känns det? några känningar?
hur mår du? sparkar det? sammandragningar? osv.
Jag om någon som ska föda det här barnet och har haft det i 40 veckor, är om någon trött på att "gå och vänta".
Jag har lixom gett upp lite, nehepp de kom ingen bebis. Så tror man att den inte tänker komma alls, man har ju vetat att de är vanligare att gå över tiden än att föda tidigare, men ändå så blir det som en besvikelse på sej själv, bebisen och barnmorskan, Barnmorskan varför sa hon den 30? hon om någon ska veta =)
Aaah, som ni ser så är det inte lätt att förklara. Men har man gått över tiden så vet man.
Sen känner ju alla olika men så här känner jag.
Medans min kära Sambo/blivande pappa går och trummar på allt han ser, pillar mej i håret stampar med fötterna i golvet osv. Nu är han nervös och vet att nu är det verkligen när som helst =)
Som mamma och pappa-roll i det här så är det helt olika, jag har ju känt mej som mamma i 40 veckor redan och har haft den här bebisen i mej så länge medans pappan pang poff slängs in i en papparoll på bara några sekunder.
Färdigdiskuterat för idag tror jag, kan skriva i evigheter om det här känner jag. Hehe!
Idag har vi varit ute och åkt båt med morbröderna, Maja, Caiza och Per.
Vi hade en sån gummiring efter båten som galningarna åkte efter =)
Sen vid 4-tiden så kom pappa, Olga och Victor hit. Vi har ätit mat och sen kom hela gänget från mamma över och hade med sej en tårta som Joanna bakat.
Nu sitter ja, Ruff och min älskling här i lugn och ro. Vi ska ta en dusch och sen krypa ner i sängen.
Imorgon vill ha ha lite action tack! :)
Man är så inställd på det där beräknade datumet, 30 Juli, 30 Juli, 30 Juli.
Det är uppskrivet i allas kalender, anslagstavlor, påminnelse i mobilen och alla pratar om det där beräknade datumet.
När det är dagen DET så är alla så spända och ringer smsar och frågar, hur känns det? några känningar?
hur mår du? sparkar det? sammandragningar? osv.
Jag om någon som ska föda det här barnet och har haft det i 40 veckor, är om någon trött på att "gå och vänta".
Jag har lixom gett upp lite, nehepp de kom ingen bebis. Så tror man att den inte tänker komma alls, man har ju vetat att de är vanligare att gå över tiden än att föda tidigare, men ändå så blir det som en besvikelse på sej själv, bebisen och barnmorskan, Barnmorskan varför sa hon den 30? hon om någon ska veta =)
Aaah, som ni ser så är det inte lätt att förklara. Men har man gått över tiden så vet man.
Sen känner ju alla olika men så här känner jag.
Medans min kära Sambo/blivande pappa går och trummar på allt han ser, pillar mej i håret stampar med fötterna i golvet osv. Nu är han nervös och vet att nu är det verkligen när som helst =)
Som mamma och pappa-roll i det här så är det helt olika, jag har ju känt mej som mamma i 40 veckor redan och har haft den här bebisen i mej så länge medans pappan pang poff slängs in i en papparoll på bara några sekunder.
Färdigdiskuterat för idag tror jag, kan skriva i evigheter om det här känner jag. Hehe!
Idag har vi varit ute och åkt båt med morbröderna, Maja, Caiza och Per.
Vi hade en sån gummiring efter båten som galningarna åkte efter =)
Sen vid 4-tiden så kom pappa, Olga och Victor hit. Vi har ätit mat och sen kom hela gänget från mamma över och hade med sej en tårta som Joanna bakat.
Nu sitter ja, Ruff och min älskling här i lugn och ro. Vi ska ta en dusch och sen krypa ner i sängen.
Imorgon vill ha ha lite action tack! :)
Kommentarer
Trackback